Blommor, buketter och självplock
Jag, Sanna, trillade nog dit redan sommaren 2019 då dahliorna blommade som tokar i vår egen trädgård och jag plockade stora fång var och varannan dag, både till grannar, vänner och för eget bruk. Vilken rikedom att kunna gå rätt ut i trädgården och ta in fantastiska buketter och veta att inga gifter är tillsatta, inga långa flygresor har behövts för import, ingen människa har farit illa i hanteringen. Lokalproducerat, ekologiskt och obesprutat är oftast ett givet val när vi handlar mat, men hur står det till med våra snittblommor? Under hösten som följde kom jag i kontakt med flera blomsterodlare i landet och inte minst den s k SlowFlower-rörelsen, som driver just detta tänkesätt.
Planeringen tog fart, önskelistan på snittvänliga blomster växte för var dag, framåt mars spirade det under lysrören i garaget. I maj satte vi spaden i jorden och sedan mitten av juli kunde vi skörda kontinuerligt. Det kändes fantastiskt roligt att kunna erbjuda snittblommor helt utan bekämpningsmedel och långa transporter! Så pinfärskt det kan bli. Vilket också innebär att våra buketter fylls av det som blommar allra vackrast för stunden.
Självplock, intrikata blomsterarrangemang, färdiga buketter, privata kalasbeställningar, säsongen 2020 bjöd på härlig variation, nya bekantskaper och stor skaparglädje!
Vintern 2021 ägnade vi åt att flytta odlingen hem till oss i Östra Tunhem, anlägga nya blomsterbäddar och bygga ett rejält växthus där småplantorna så småningom fick växa till sig. Nya fröer införskaffades, tusentals tulpanlökar tog fart i vårvärmen. Självplocket av vårens första tulpaner blev något alldeles extra! Därpå följde självplock av sommarblommor och trots en sval augusti stod dahliorna starka och friska till långt in i oktober, då vi även hade lök-popup i garaget och Rosa bandet-plock i dahliahavet.
2022 startade med ett tusental tidiga tulpaner i kallväxthuset, så himla härligt att kunna bjuda in till självplock när det fortfarande låg snö på marken. Och i maj exploderade frilandstulpanerna, en koncentrerad och totalt överväldigande färgexplosion, tacksamheten svämmar över!
Redan i påskas beställde jag nya tulpanlökar till nästa år. Ännu fler den här gången. Vad göra när man trillat dit ordenligt?… När dahliaknölarna så småningom ska grävas upp åker tulpanlökarna ner, cirkeln sluts och snart är det vår igen.
Slowflowers, att kapitulera inför naturen, njuta av det som trivs bäst just nu och orka vänta på det som komma skall. Precis som att semlor och julmust tappar tjusningen om det finns tillgängligt året runt. Så tänker jag om blommorna. Var sort har sin tid. Vi skördar tills frosten kommer. Och därefter blir det en upptäcksfärd att se vad naturen bjuder av torkat, vintergrönt och kanske rentav spirande?
